Read it - Customers magazine Nr 1 2016 | Page 13

a aseptiskt duken sluter tätt mot tanden. I vissa fall måste man bygga upp tanden och använda tätningsmaterial. Om man inte får tätt har man jobbat förgäves. När man är säker på att det är tätt och har sterila instrument för att åstadkomma en aseptiskt miljö bör man tänka igenom några steg: • Kavumpreparation. Man avlägsnar alla överhäng som kan härbärgera bakterier, de ska bort och sedan ska man hitta kanalerna. Det är ett kapitel för sig, där kommer mikroskopet in. • Instrumenteringen. Det gäller att hitta en instrumentering som är både säker och effektiv och att ta till en arbetsmetod som är enkel, säker och effektiv. Man får bestämma preparation och instrumentval från kanal till kanal. Det varierar hur långt upp man ska instrumentera, rotens anatomi och tanden hårdhet får avgöra. Det är många aspekter som spelar in. • Maskinella filar. Jag handrensar först, kanske upp till 15-20 och därefter gör jag den maskinella rensningen som gör kanalen konisk. - Just nu är jag förtjust i de reciprokerande systemen. Dels har man sett att den reciprokerande rörelsen gör filen mer uthållig och i vardagen är det otroligt effektivt. Jag använder rikligt med spolvätskor mellan varje fil. Vilken teknik använder du? - Crown down är inte aktuellt längre. Med de nya reciprokerande systemen är längden klar, det är bara vidgningen av kanalen kvar. Jag tänker inte längre så mycket på vilken teknik jag använder eftersom renssystemet i sig är så avancerat att man slipper tänka på det nuförtiden. Vilka är de viktigaste momenten i rensningen? - Att bibehålla adekvat rensdjup, att lokalisera och bibehålla rensdjup främjar prognosen. Och sedan förstås att känna att den mekaniska instrumenteringen är effektiv och att man sedan kan göra en hermetisk tillsluten rotfyllning. Detta kan Kajsa inte vara utan vid instrumenteringen: • Mikroskop alternativt lupp. • K-fil 08. • Apexlokalisator. • Mina kemikalier. • Det reciprokerande renssystemet. • Tätt täckförband. 13 Vilka svårigheter kan du stöta på? - Hur många som helst. Instrumentfrakturer är trist, inte så vanligt längre men det har att göra med att jag bara håller på med det här. Men det är klart att det händer. Är det något som verkligen har lyft eller hjälpt dig i arbetet? - Det största som hänt är så klart mikroskopet, att se vad man gör är avgörande men utöver det, de reciprokerande systemen men också själva rotfyllningstekniken. Det handlar om att öva, göra det många gånger. Om man har en väl genomtänkt strategi och gör det ofta då blir det bra.