Chris Berg - Gråzon Chris Berg - Gråzon | Page 37

inte att man per automatik är kapabel att mörda vem som helst när som helst. Det är en milsvid skillnad och går knappt ens att jämföra. Det soldater gör mot varandra är något båda parter är införstådda med. Båda sidor känner till riskerna och båda har accepterat dem. Strider gör man inte för att det är kul utan för att det är nödvändigt. Nej det var inte för strid Rickard hade sökt till SSG. Han hade sökt i första hand för att han ville utmana sig själv. Att han sedan blivit kvar och älskat jobbet hade ingenting med våld att göra. Det hade att göra med flera andra saker. Gemenskap, professionalism, tillit, känslan av att tillhöra en liten grupp ytterst specialiserade och kompetenta individer som alla var handplockade bland tusentals, eller ja, kanske snarare hundratals, sökande. Känslan av att det han gjorde var viktigt. Att utöva våld var inte det primära utan snarare ytterligare ett av de redskap och färdigheter de tränades i för att lösa sina uppgifter. De var trots allt ett militärt förband och det låg i jobbets natur att man kunde komma att behöv a även dessa kunskaper. Tanken var ju att de skulle kunna jobba i små grupper under svåra förhållanden, ofta långt från egna eller allierade styrkor, och så gott som alltid i konfliktdrabbade områden. Att då inte ha adekvat utbildning för att försvara sig eller slå till mot något viktigt mål skulle ju till stor del göra verksamheten meningslös. Och som sagt, oftast var soldaterna, eller rebellerna, på andra sidan också vuxna människor som hade möjlighet att lägga ner sina vapen om de så bestämde sig för det. Nu hade det visserligen funnits barnsoldater i Kongo men dessa hade SSG som tur var aldrig ställts inför. Det hade nog varit en helt annan mental prövning, men männen i byn var inga barn. De var vuxna och därmed på ett helt annat sätt ansvariga för sina handlingar. Nåja, han hade sökt jobbet för utmaningen och nu hade det visat sig att den var större än han kunnat hantera. Rickard vaknade när larmet på mobilen började tjuta. Klockan var arton och det var dags för dagens piller. Han stängde av larmet, drog en djup suck och tände lampan bredvid soffan. Kisande gick han ut till ryggsäcken i hallen, rotade fram sina piller ur locket och hällde upp en skvätt whisky till som han sköljde ned tabletten med. Han sträckte på sig, gnuggade sig i 32 37