4 mars 2004, Torsdag
Karlsborg
Han hade låtit lampan i hallen vara släckt när han kom in.
Ryggsäcken stod kvar på hallmattan och nu stod han med ett glas
whisky i köket och tittade ut på regnet och mörkret. En ensam
stackare i röd plastponcho dök upp i gatlyktans sken två våningar
nedanför släpande en hund som ville åt andra hållet.
Klockan var snart sex på kvällen. De hade landat på Landvetter
strax före klockan elva och begett sig direkt till Karlsborg i Jockes
240 som stått och väntat på parkeringen. De hade i stort sett förberett sin rapport löpande under tiden i Bagdad men de hade fortfarande en del att göra med att lämna tillbaka en del utrustning
som de haft med sig. För Rickards del var det ju sista gången så
det var en del pappersarbete att ta sig igenom också men han hade
bestämt sig för att få allt sådant avklarat på en gång istället för att
behöva komma tillbaka igen senare.
Vapen, GPSer och kommunikationsutrustning hade de lämnat
hos Ibrahim och de övriga vakterna som följt dem till flygplatsen,
men personliga saker och annat smått hade de tagit med sig i sitt
bagage. Det hade blivit ett mer känslosamt avsked än Rickard hade
väntat sig, det kändes på något sätt märkligt att kunna resa därifrån
och samtidigt veta att deras nyfunna vänner redan var hemma och
att de fortfarande varje dag var tvungna att konfrontera Bagdads
livsfarliga vardag..
Efterrätten hade blivit lyckad förresten. De hade till slut lyckats slänga ihop en sockerkaka som de gräddade i en kastrull. Den
smakade inte riktigt som de hans syster bakade hemma men det
hade fortfarande varit uppskattat och de hade fått lämna receptet.
Jocke kunde inte låta bli att skriva till en deciliter salt.
Hela resan hem hade han gång på gång gått igenom om det var
någonting han hade glömt att göra, någon detalj i säkerhetsarrangemangen som skulle kunna innebära en fara för Ibrahim och
30
35