Chris Berg - Gråzon Chris Berg - Gråzon | Page 27

mot den högra av tre filer separerade av betongsuggor. De hade nått den första av tre säkerhetskontroller på väg in till flygplatsen och basen. ”Fast det borde vara lugnt nu. De slår nästan bara till tidigt på förmiddagen har jag hört, i rusningstrafiken. Insha’allah, eller hur? Så nu har ni något att skryta med när ni kommer hem, ni har överlevt sträckan två gånger.” Väl framme vid huvudbyggnaden, efter ytterligare två checkpoints, klev Anita snabbt iväg mot den svala vänthallen talande i mobilen och lämnade Ove att ta väskorna. ”Jaha, tack då.” sa han, oklart om det var riktat mot Anita eller Rickard och Jocke. Deras irakiska vakter hade redan försvunnit mot tax-freebutiken för att köpa cigaretter. Ove sträckte fram handen och Rickard skakade den medan Jocke bytte prilla. ”Det var trevligt att träffas men jag måste nog in nu innan jag smälter.” Han fick mödosamt med sig de fyra väskorna och vinkade med ett ledigt finger innan han försvann in i skuggan. ”Trevlig prick.” sa Jocke samtidigt som de började gå mot butiken. De såg fram emot kvällens aktiviteter. Vakterna på ambassaden hade lovat att bjuda på middagen och Jocke hade lovat att styra upp någon efterrätt. Rickard hade ingen aning om vad Jocke skulle ordna och hoppades innerligt att tax-freebutiken hade muffins eller något annat de kunde piffa till. Två män, den ena i 45-årsåldern och den andra runt 25, iklädda khaki-byxor, vita t-shirts, kepsar, skyddsvästar och varsin AKS74U, den kortare versionen av de ryska fallskärmstruppernas vapen, kom gående mot dem. Runt halsarna hade de band med laminerade passerkort. Rickard och Jocke hade sett så mycket civil säkerhetspersonal i och runt Bagdad att de knappt lade märke till dem förrän den ena plötsligt hälsade på dem på svenska. Det tog en sekund innan Rickard kom på varifrån han kände honom. ”Nämen tjena!” Det var Harald, en av hans norska instruktörer från när han tidigt under sin grundutbildning till operatör hade varit i Norge och genomgått en del vapenutbildning. Harald var den bästa skytt Rickard någonsin träffat och hade snabbt fått smeknamnet Lucky Luke. De hade setts vid ett antal tillfällen även efter det när Norge och 26 22