Chris Berg - Gråzon Chris Berg - Gråzon | Page 10

”Du mår dåligt, du ska sluta. Är det någon kollega som ställt till det för dig?” Rickard suckade och mötte det oundvikliga. ”Nej, ingen kollega.” Jocke förtjänade sanning. ”Problemet ligger hos mig.” ”Hos dig?” Rickard harklade sig, osäker på var han skulle börja. ”Minns du hur jag mådde när du tog upp kontakten med mig igen för nästan åtta år sedan?” Han sneglade mot Jocke som nickade och strök en hand genom håret. ”Vad har du för plan? Kommer du ihåg att du frågade det? Fy fan. Vad jobbigt det var att få den frågan. Jag var ju precis klar med sjuksköterskeutbildningen men ville inte bli ambulansförare längre. Allt annat skit som hänt, ja du vet. Jag ville ingenting.” SSG, eller Skvadronen som den kallades internt, var en nystartad och hemlig enhet inom försvaret hade Jocke förklarat hemma i Rickards studentlya åtta år tidigare. Ett specialförband underställt endast ÖB. På den tiden kunde man inte söka själv eftersom förbandet officiellt inte fanns utan kontaktades efter rekommendation från någon som redan tillhörde det. Det gjorde Jocke. ”Mitt liv fick en mening igen. Ett mål och en gemenskap.” Han skrattade till. ”Jag fick för fan till och med en ny lägenhet i Karlsborg. En ny chans.” Uttagningen pågick under två veckor och var det mest utmanande Rickard någonsin varit med om, både fysiskt och psykiskt. Han älskade det och blev antagen till grundutbildningen. ”Plötsligt hade jag ett liv där jag slapp vara ensam och ett jobb jag älskade. Allt det destruktiva vände och fick en positiv riktning. Skvadronen har varit mitt liv, min familj. Du är lika mycket en brorsa för mig som Sandra är min syster.” Rickard nickade för sig själv igen. ”Kanske mer.” En mötande bil med helljuset på drog Rickard tillbaka till nuet. Jockes vindrutetorkare var i samma skick som resten av bilen och för en kort sekund körde de praktiskt taget blinda. Rickard trängde snabbt undan den svindlande lockelsen som väcktes i honom när hela framrutan var ett enda ljus. Han hade ju Jocke i bilen också. Mellangärdet började krampa och han fick ännu en gång anstränga sig för att få andningen under kontroll. 5 7